Tidig industri
TeknologiTeknologi
Sverige exportlandetSverige exportlandet
Tidig industri bergsmannen
Den gamla världen som kan sägas tillhöra tiden innan den naturvetenskapliga revolutionen in i 1600-talet är en tid man sällan förknippar med industrinäring, metaller och en administration som är medvetna om export och tillverkning. Men faktum är att Sverige hade bergslager där man utvann järn för olika ändamål så långt tillbaka så att vi talar om medeltid runt 1200 och framåt. Dessa bergslager var sin tids högteknologi och drev på utvecklingen av Sverige som ett industriland.
En benämning på det vi idag kallar bergsingenjörer, en yrkeskategori som kräver lång och gedigen utbildning för att godkännas till, var bergsmännen. Dessa hade som utgångspunkt bondens men var framförallt de som utvann järnet ur marken innan det förädlades. För att lyckas med detta så var det självklara kravet att de var tvungna att bo där mycken järn fanns i marken, som till exempel i Östergötlands bergslag runt Åtvidaberg med omnejd, Kopparbergs bergslag och Karlskoga bergslag i Värmland och Närke. Bergsmännen arbetade i kooperativ där de bildade enheter eller grupper av bergsmän som arbetade i samma område och under samma flagga, eller firma. De var alla underordnade den svenska kungamakten, som så att säga var ägaren av verksamheten. I en del av fallen, som till exempel i Östergötlands bergslag och Kopparbergs bergslag så hade vissa av bergsmännen skattefrihet och kunde jämställas med den tidens adel. Så pass var alltså deras arbete värdesatt att vissa hade samma förmåner som de mest exklusiva i samhället. Ytterligare en fördel som bergsmännen åtnjöt var att de slapp att ingå i krigstjänst, då de istället var grunden till allt krigsmaterial som användes för tiden. Detta är nog starkt förknippat. Bra matjord för metaller och skickliga bergsmän var en grundbult för en framgångsrik krigsmakt.
Herrhult ligger vid Kroppa i Värmland och hade under 1500- och 1600-tal en bergshytta. Där arbetade bland annat Nils Persson under 1600-talet som bergsman, men det var nog inte alla gånger så lätt, även om arbetet som bergsman var priviligierat och viktigt. Tidigt under 1600-talet dömdes Herrhult ut för att inte ha makt, ork, kunskap pengar, att hålla hyttan vid liv (dock innan Nils Perssons tid). När de så skulle anlägga en masugn och en hammarsmedja så fick man bakslag då man saknade kompetent personal att kunna ta hand om dessa saker. Detta visar oss något väsentligt i den vackra berättelsen om bergsmän och de historiska vinningar det måste ha varit att kunna ”plocka” järn ur marken som sedan förädlades. Vi var bara i början på en resa i teknologi, inte alltid kunniga och starka nog, men svenskarna visste att detta med bergsbruk hörde till det viktigaste man hade. Där byggdes allt det som gjorde Sverige till Sverige upp, det vill säga ingen byråkrati och administration om det inte även fanns en grund i ekonomin till det, och ekonomin, det var bergsbruket.
Tidig industri bergsfogden
Bergsmannayrket kunde vara på lite olika sätt och under olika förutsättningar. Som tidigare nämnts så var vissa av dem närmast att likna vid adel medan andra betalade skatt precis som alla andra och det i betydande mängd dessutom. En del av dem hade också ett ledaransvar för de hyttor som tog hand om järnet, och de kallades bergsfogdar. Här nedan kommer två exempel som kan illustrera dessa uppgifter.
Jon Persson var född på Yngshyttan i Färnebo 1585, samma ställe som han även dog 82 år senare. Han var först och främst en bergsman som det sades om att han tidigt i yrkeskarriären råkade ut för en brand för att järnet brann för honom. Säkert är att för tiden för Jon så använde man explosiva saker för att komma åt järnet och det kunde ha haft med det att göra, att det inte var helt ofarligt att hantera de saker som skulle hanteras av en bergsman. Men han var en framåt person som fann maktens gillande och enligt uppgifter så skickades han utomlands för att studera bergsbruk av hertig Karl (Karl den IX). När Karl blivit kung så besökte han Jon flera gånger. Kungen och Jon ska enligt traditionen ha druckit ur pokalen ”store gutår”. När åren gått och kungen hade dött så blev Jon bergsfogde över Värmlandsberg 1637, en ställning han behöll tills 1651. Jon Persson skulle kunna betecknas som en karriärist i industrins tjänst i förmodern tid med dagens språkbruk.
Lars Ragvaldsson höll till i Norrvik i Norrbärke socken och föddes 1490. Han var på sin höjd en av de rikaste bergsmännen i hela Dalarna. Men det kostade Lars också. Under en period betalade han en tredjedel av hela socknens skatt, som hade 50 skattskyldiga personer, till den svenska kungamakten. Men Lars mådde säkerligen inte illa för det. Under sin tid så moderniserade han enligt uppgift bort byns osmundshytta och ersatte den med en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. Lars var på många sätt sin egen motor och en ”doer”, men han hade också påbrå. Hans farfar var Mats Arvidsson som bodde på samma plats där senare Klenshyttan i Ludvika anlades, och platsen var sedan tidigare ett tillhåll för bergsmän. Så ska vi tala om arv så hade Lars detta, vilket många av släktena runt Ludvika och Norrbärke hade, och säkert fortfarande har. Även Lars var under en tid bergsfogde, och han höll över Västerbergslagen.
Tidig industri utlandet
Sverige är ett land som lever av rika naturtillgångar både i historisk tid och i nutid. Detta gör att vi har något som alla inte har. Vi har så att säga en rikedom i vår natur och vårt landskap som är åtråvärt och viktigt för många andra än oss själva. Det vi däremot inte alltid haft vare sig naturligt eller med oss själva som människor, är kunskapen om ting som rör bergsbruk och smideskonst. Detta är något som svenska kungar i det medeltida och förmoderna Sverige många gånger var tvungna att importera som arbetskraft med kunskaper som saknades oss. På ett sätt kan vi säga att Sverige alltid har varit ett invandrarland. Det faller sig naturligt. Ett land som har möjlighet och förmåga att vara i framkant humant och teknologiskt måste också se den mänskliga resursen utanför sig själv om vi ska kunna tävla i konkurrensen att utveckla samhällen till kunskapssamhällen och välfärdssamhällen. Så, häng inte upp er på moraliteten i det jag säger, för det är egentligen inte huvudsyftet, utan se snarare den praktiska och sociala nyttan av att berikas av andra än oss själva. Därför kommer här ett exempel från mitt eget släktträd om en fransos som invandrade till Sverige under 1600-talet. Han var bland annat bergsman.
Velam föddes i början av 1600-talet i Frankrike, och kom till Sverige bland annat som dammvaktare anställd av Jacob de la Gardie. Han flyttade så småningom till Norrbärke i Dalarna. Därpå byggde han upp en bergsmanshytta som kallades hällsjöhyttan i Grangärde tillsammans med några andra. En intressant detalj i berättelsen är att 4 av Velams söner gifte sig med 4 av hans kollegas, Per Nilsson vid hällsjöhyttan, döttrar. Det vi ser är att Velam hade kunskaper om många ting, men han möttes också av ett samhälle som gav honom alla möjligheter till att lyckas.
Teknologi smederna förr
Att Sverige förstod tidigt att man gör sig inte bättre än vad man har utrustning till står klart när man läser om smide och bruk. Teknologi är ett ”hypat” ord idag, men nog var även teknologi en otroligt viktig del i det samhälle som en gång var.
Den berömda hammaren var smedens förlängda arm, där så att säga preciserade han sitt mästerskap och med hammaren gjorde han sig berömd. Men han hade också städet, som var grundbulten som höll tag i tingen så att han kunde arbeta med kraft och styrka, men säkert även med en stor känslighet för proportioner, avvägningar av mått och en kunskap att använda hammaren mot städet på ett så flexibelt sätt att han i stort sett kunde göra precis vad han ville med materialet.
Alla inom teknologiska yrken vet att materialet man skapar blir på många sätt ett avtryck av det material man använder för att skapa. Ju bättre man blir på något desto bättre utrustning behövs. Att verktyg som hammaren och städet även förr i tiden hade en skärpa, en tyngd utan att tynga utövaren och en hållfasthet och en trygghet var ett villkor om smeden skulle lyckas så väl som han många gånger gjorde.
Teknologi och ansvar
Att vara smed är som yrke något som existerat och existerar över hela världen, på olika villkor och sätt men i grunden det yrke som tillverkar ting från hårda material. Därför är det inte konstigt att vi i Sverige haft nytta av utländska influenser när det kommer till just smide. Många smedsläkter var valloner, eller fransman från Belgien, medan andra kunde komma från Frankrike eller Tyskland och Nederländerna. Här kommer ett litet exempel från en berömd smedsläkt som jag har i mina anor.
Anders Qvarfordt föddes omkring begynnelsen av 1600-talet och förmodligen kom han från Tyskland. En möjlig koppling är Querfurt i Sachsen i Tyskland. Han är också stamfader för den stora och berömda smedsläkt som bär hans namn. När han så kom till Sverige så anställdes han av Louis de Geer att ta hand om de valloner han tagit hit som arbetskraft. Anders hade ansvaret för att vallonerna skulle finna sig tillrätta och få det de behövde för att leva och kunna arbeta. Detta skedde tidigt i Anders karriär, redan 1627 förplägade han dessa valloner vid Finspångs bruk i Östergötland. Anders måste ha ingett Louis de Geer stort förtroende när han fick ett så pass stort ansvar som han fick, och släkten Qvarfordt var under flera århundraden en framstående smedsläkt.
Sverige exportlandet förr
Sverige är i nutid väldigt beroende av sin export till utlandet, inte minst gäller detta vår stål-tillverkning, som i stort lever på sin export. Vad vår historia har att säga om detta är kanske inte helt i vårt medvetna hos oss av idag. Men jag har ett exempel på export som rör vår järnutvinning under 1500- och 1600-tal.
För några år sedan kom jag över en artikel som kunde berätta att enbart Värmland exporterade en tredjedel av allt järn under 1500-talet och 1600-talet som den engelska kronan förbrukade årligen. När jag så säger den engelska kronan så är det underförstått att det handlar om den tid när England hade ett imperium att styra över. Att värmländskt järn redan då användes i krig över hela världen är ett faktum, inget att skämmas för men heller inget att blunda inför. Så att det moderna industrisverige gärna ser sig som en 1900-tals konstruktion är en hel del fel. Den svenska industrin går alltså långt tillbaka i tid, precis som sagts här, och faktum är att innehållet i våra varor inte ändrats nämnvärt. Det är järn och stål som är grunden till vår produktion och som alltid har satt oss i gunst hos omvärlden men säkert också orsakat en hel del avundsjuka. Men att svensk export är viktig för oss är det ingen tvivel över. Det har alltid skapat ett mervärde för oss själva och intresset för oss som nation har alltid funnits där, då länder som England som drivit på utvecklingen under århundraden var beroende av just svenskt järn.
Sverige exportlandet 1900-tal
Min pappa arbetade från cirka 1960 tills slutet av 1990 inom stålindustrin i Hagfors och Munkfors i Värmland. Jag minns att jag som barn brukade ringa upp honom på hans nummer som försäljare i Munkfors och berätta om min dag så långt. Jag kunde ringa flera gånger om dagen och jag var som barn väldigt pappig. Men en del viktiga egenskaper som jag iakttog hos pappa som försäljare inom stålets värld har jag även tagit till mig i min barn och ungdom
Pappa var på en mellannivå inom Uddeholm Strip Steel och han hade hand om utlandsförsäljningen till Tyskland, England, Brasilien etcetera. Då Sverige under 1900-talet utvecklades till en stålets supermakt så krävdes det vissa saker av min pappa och andra som representerade sin produkt, och en god kommunikation och förståelse för andra människor med lite andra bakgrunder, tankar och värderingar kulturellt sett, var och fortfarande är helt avgörande för framgången som stål-tillverkare. Vår stålindustri, som är navet i vår välfärd, är helt beroende av utlandet och vår export dit. Detta bygger inte bara enskilda företag men också vår levnadsstandard i stort som nation. Kunskapen att kunna kommunicera stål på ett mänskligt sätt är alltså helt livsavgörande även för Sverige in i framtiden.
Ni kan kontakta oss för frågor och undringar på följande adress: https://www.metallvaruhuset.se/kontakta-oss/
